När det svenska herrlandslaget i fotboll sent omsider fick en ny förbundskapten återkom i rubrikerna tal om skandinaviska. Skandinaviska är ett språk som både finns och inte finns. Det finns ombord på SAS-planen som ett slags lingua franca och det kan uppstå efter ett par veckors samvaro mellan danskar, norrmän och svenskar och den vackraste varianten talas av färöingar som inte har varit så noga med att lära sig dansk fonetik.

Men på sätt och vis liknar det Schrödingers katt i och med att det kan existera och icke-existera på samma gång. För ingenstans kan man gå en kurs i skandinaviska, ingenstans kan man köpa böcker och tidskrifter på skandinaviska och inga skolor undervisar på skandinaviska. Ändå kan det finnas – och ändå borde det finnas.

När Jon Dahl Thomasson valdes till förbundskapten trodde man allmänt att nu skulle han tala på skandinaviska. I det fallet skulle man förmoda en lätt avslipad danska med svenska stickord och absolut: svenska räkneord, inte danska.

Besvikelsen var därför stor när Thomasson i stället valde att tala dänglish, en variant av engelska med danska förtecken.

Visst kan många svenska och norrmän har svårt att förstå danska, för det kan behövas ett femtiotal glosor och en tillvänjning av uttal, övning med andra ord. men insatsen för att kunna begripa danska är ändå minimal jämfört med vad som krävs för att lära sig ett annat språk. Lösningen heter då förstås, skandinaviska, en ömsesidig anpassning av ordval, ett måttligt taltempo och undvikande av regionala slanguttryck.

Ett annat steg vore att skapa en riktig form av skandinaviska, att samordna de fyra nordiska språken danska svenska och de två norska skriftspråken till ett skandinaviskt skriftspråk. På språkliga grunder skulle det gå utmärkt. Det är större skillnad med schwitzertyska och det tyska skrifspråket än det är mellan de nordiska, ovan nämnda språken. 

Det skulle förstås krävas ett politiskt beslut. Men att jämtar, gotlänningar och skåningar har kunnat enas om att använda svenskt skriftspråk trots de många olika skillnaderna i dessa talspråk, visar att det inte är omöjligt av språkliga skäl. Då skulle vi ett slag få ett gemesamt skriftspråk bland nästan 30 miljoner människor på en landareal som tveklöst vore Europas största. 

Några skriftbilder skulle man förstås få vänja sig vid. Varför skriver vi Och medan de andra skriver og? Vi säger ju ändå troligen å eller ock; vi skulle också kanske behöva återgå till skriftformerna före 1906 års reform (Fridtjuv Berg) och skilja på hval (djuret) och val (av välja). Kanske en röd stuga men ett rödt hus och försiktigt gå vidare. Danskarna gick välvilligt  fram mot svenskan i sin reform 1948 när de  införde svenskt å (tidigare aa) och avskaffade kravet på att skriva substantiven med versaler ( i likhet med tyskan). Så skulle Schrödingers katt äntligen slippa pendla mellan existens och icke-existens och kunna lägga sig till ro och spinna lagom mätt och nöjd.

Och att några ord inte har samma betydelse överallt förekommer redan nu inom det annars så enhetliga svenska skriftspråket där jämte betyder något annat i Jönköping än i Sundsvall och en tapp i Göteborg är en mack i Stockholm. Inget man behöver ersätta med engelska.

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Henry Arenas-Castro skrev igår i The Conversation inledningsvis:

"För första gången i historien dominerar ett enda språk den globala vetenskapliga kommunikationen. Men den faktiska kunskapsproduktionen fortsätter att vara ett flerspråkigt företag.

Användningen av engelska som norm innebär utmaningar för forskare från regioner där engelska inte talas i någon större utsträckning. De måste bestämma sig för om de ska publicera på engelska för att få global synlighet, eller publicera på sitt modersmål för att göra sitt arbete tillgängligt för lokala samhällen. Och när de arbetar på engelska får de ägna mer tid och kraftåt att skriva och revidera sina artiklar än sina engelskspråkiga kollegor.

Som grindvakter för vetenskaplig kunskap spelar akademiska förlag en nyckelroll när det gäller att hjälpa eller hindra deltagandet av ett flerspråkigt vetenskapligt samhälle. Så hur sköter de sig?

Vi granskade policyerna för 736 tidskrifter inom biovetenskap och upptäckte att de allra flesta endast gör minimala ansträngningar för att övervinna språkbarriärer inom akademisk publicering. Vår forskning har publicerats i Proceedings of the Royal Society B."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Varför i hela friden är intervjuerna i den svenska dokumentären om bröderna Nobel med svenska vetenskapare och historiker på engelska??? Ja, jag tror jag vet svaret. Ni ska försöka kränga den utomlands. Visst, men är det verkligen ett hinder för att intervjua personer på deras modersmål? Det finns väl fler i världen än vi som klarar att läsa en textremsa. Är dessa kommersiella hänsyn verkligen så viktiga att de motiverar att tittare i Sverige ska plågas av att se svenskar stappla sig fram på engelska i en svensk dokumentär om svenska uppfinnare?

Ola Nilsson,

Umeå

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Visst kan det vara svårt att lära sig ett annat språk än modersmålet men Språkförsvarets kampanj mot engelska finner jag tveksam, i vissa fall till och med farlig.

Att ha ett språk som är användbart inom olika områden runt om i världen är mycket värdefullt. Nu råkar någon form av engelska ha fått den funktionen. Inte bara inom universitetsvärlden utan av flera olika anledningar sker mycket av kommunikationen på engelska.

Skriverierna om, att det skulle medföra svårigheter att följa med i undervisningen på universitetet om inte undervisningsspråket är svenska, är i förlängningen ett hot mot språk som dalskan. För ett par decennier sedan framförde en lärare i Mora sådana tankar vilket innebar att föräldrar, som normalt talade dalska med alla som också talade dalska, upphörde att lära sina barn detta fantastiska språk med mycket gamla anor. Språket är tyvärr på väg att dö ut trots att man i Älvdalen har gjort mycket för att bevara dalskan men i Mora och Orsa är det få yngre som nu talar dalska.

Att de, som nu studerar på universitet och har haft engelska på schemat i skolan åtminstone tio år, inte skulle klara sina studier om undervisningsspråket i något ämne skulle vara engelska, kan jag inte förstå. Om viljan finns är det inte svårt att lära sig den engelska som behövs för att klara ett specifikt ämne på universitetet. Rimligen ska man utan problem klara att studera något år i ett annat land eller vara på utlandstjänstgöring så länge undervisningen och språket på arbetsplatsen är engelska. Jag vet för jag har gjort det. Det är bara en fråga om lite träning och vilja. Under min skolgång, arbetsliv och det mesta i min vardag har jag aldrig i hela mitt liv kunnat använda mitt första språk, ett språk som ger mig en identitet, som innebär en värme i själen mer än vad svenska någonsin gjort eller gör.

I Sverige finns idag många som kommit till Sverige med ett annat språk i bagaget än svenska. Hur ska dessa barn kunna klara sin skolgång om studenter på universitetsnivå som lärt sig engelska i skolan närmare tio inte kan klara att ha engelska som undervisningsspråk i enstaka ämnen? Observera att jag inte talar om att ha annat än svenska som undervisningsspråk i grundskolan och gymnasiet.

Men i vardagen i Sverige ska ingen behöva möta vare pikar, hubbar, sejl, tåksjåvvar eller andra anglicismer. En sak som jag har noterat är att SR:s och SVT:s utlandskorrespondenter i princip aldrig gör sig skyldiga till någon svengelska. De talar en god svenska även efter många år i utlandet.

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 ”Forskare är nära nog helt överens om vad som sker när kurslitteraturen är skriven, och när undervisningen sker, på ett språk som inte är studenternas förstaspråk. Lärandet och förståelsen försämras. Lärandet bromsas genom att studenterna distanseras från den djupare förståelsen av det material som behandlas på en kurs eller en föreläsning. Förståelsen blir ytligare och en anledning till detta är att studenterna först behöver avkoda textytan innan de kan fokusera på betydelsen bakom ord och meningar. Men den ytliga förståelsen är även en konsekvens av att ordförrådet på engelska för någon som inte har engelskans som modersmål ofta är mycket mindre och grundare än vad vi kanske är villiga att inse. Vi kan helt enkelt färre ord och vi saknar känsla för ordens nyanser och inbördes relation till varandra. Modersmålet gör det lättare för oss att förstå komplicerade tankar mer på djupet.”

Läs  vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I spalten ’Kort fråga, kort svar’ har redaktionen för radiostationen SWR3 i Tyskland undersökt frågan om hur många ord det tyska ordförrådet innehåller. Hanna Gottschalk från Föreningen för det tyska språket i Mannheim förklarar att det är nästan omöjligt att räkna. De oändliga kombinationsmöjligheterna av substantiv gör det möjligt att bilda ord som inte finns i ordboken, till exempel "die Tischbeinkante" (”bordsbenskanten” – vår anm.). För närvarande finns det 148 000 tyska ord i Duden, men modersmålstalare använder bara en bråkdel av dem regelbundet. Enligt Duden använder en genomsnittlig person 12 000 till 16 000 ord, inklusive 3 500 främmande ord. Utöver detta aktiva ordförråd finns det ett passivt ordförråd på minst 50 000 ord. Enligt språkvetenskapliga beräkningar är tyskan ett av de mest omfångsrika språken i världen. Enligt aktuella uppskattningar har arabiska och engelska de största ordförråden vid sidan av tyska. (swr3.de) ”.

Det här till saken att svenskan har samma möjlighet som tyskan att bilda sammansatta ord. Denna ”tävlan” är egentligen meningslös.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Magnus Uggla & Tommy Körberg - Moder Svea 

Söndagens svenskspråkiga dikt

Vår nationalsymbol kallas Svea

hon försåldes i morse på rea.

Det nationella är slut

så nu kastas hon ut

och förresten så har vi Ikea.

Ebbe Schön

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På ditt modersmål kan du säga vad du vill, på andra språk det du kan!

Ovanstående är värt att betänka för alla de som medvetet eller omedvetet verkar för att ge engelskan en allt större betydelse i vårt samhälle och på vårt modersmåls bekostnad. Det finns massor av undersökningar som visar att studieresultatet blir ytligare och sämre vid undervisning på andra språk än modersmålet.

Dessutom visar forskning att hjärnan behöver anstränga sig betydligt mindre vid instruktioner på modersmålet  än via instruktioner på ett främmande språk och då även språk som en person anser sig behärska näst intill fullo.

Jag tillhör dem som ser modersmålet som något ytterst viktigt, en omistlig del av mig själv och min identitet och som vi alla ska hjälpas åt att slå vakt om och odla inför framtiden! 

Således: Mer svenska, mindre (onödig) engelska och kunskaper i flera än dessa två språk.

Dessutom: En bibehållen mellannordisk språkförståelse.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)