INSÄNDARE. Att tala engelska håller inte när man är dansk och representerar Sverige och fotbollslandslaget. Den nya förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson bör kunna göra förstådd på både svensk-danska och skandinaviska, skriver Lars Fredriksson.

Sverige har äntligen fått en ny förbundskapten för fotbollslandslaget. Janne Anderssons efterträdare är dansken och skandinaven Jon Dahl Tomasson.

Tomasson verkar ha stor kunskap om och insikt i internationell fotboll. Han har spelat flera landskamper som anfallare för Danmark under 1990- och 2000-talen. Dessutom har han spelat för några kända europeiska klubbar som exempelvis Feye­noord, Stuttgart och Milan. Han är säkerligen en mycket kompetent skandinavisk fotbollsledare.

Hur ser däremot hans språkkunskaper ut? Tomasson påstår själv att han tydligen inte riktigt kan förstå eller tala svensk-danska eller skandinaviska. Därför föredrar Tomasson i detta fall engelska.

Men som representant för Sverige och det svenska fotbollslandslaget bör han kunna göra sig förstådd på både svensk-danska och skandinaviska. Det är ju självklart, anser jag.

Sveriges nationalelva i fotboll är en av de mest uppmärksammade och hyllade symbolerna för landet. Vad säger ”fansen” om detta, tro? Och vilka direktiv om språk har Tomasson från Svenska fotbollförbundet – om några alls?

Vår nye danske och skandinaviske förbundskapten i fotboll bör snarast ”plugga” svensk-danska och inte minst skandinaviska för att lära sig att uttrycka sig hyfsat på dessa (detta) språk.

Lars Fredriksson, 

Båstad

(Insändaren publicerades ursprungligen den 7/3 2024 i Dagens Nyheter)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För att förstå utvecklingen av språkliga företeelser bör man ibland lyfta blicken och se den långsiktiga inriktningen. När det gäller namngivning har inslaget av engelska som grundspråk i namnet för svenska och till och med offentligt ägda verksamheter faktiskt blivit helt dominerande. Detta är dock ingen naturlag, utan språklig snobbism och förment behov av internationalisering. Ett utmärkt exempel är framväxten av det helstatliga forskningsinstitutet Rise från en mångfald av branschinstitut under mer än hundra år.

Här är bakgrundshistorien tagen från Rises egen hemsida. 

- - - - - - - - - - - - - 

”RISE historia

Den svenska institutssektorns rötter går tillbaka till förra sekelskiftet när många forskningsinstitut med inriktning på olika industriella branscher såg dagens ljus.

Från 1960-talet och ett tjugotal år framåt växte institutssektorn från en handfull forskningsinstitut till dryga 30 stycken. Företag och organisationer inom olika industrigrenar och teknologiområden var delägare i sina institut, de flesta förvaltades i stiftelseform.

Under 1990-talet blev det en forskningspolitisk ambition att stärka utvecklingen av hela sektorn, bland annat genom att samla det statliga ägandet.

1997 bildade staten tillsammans med Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling, KK-stiftelsen, ägarbolaget IRECO Holding för att samla och förvalta statens ägande i industriforskningsinstituten.

2002 lanserades den så kallade Fyrklövern där institut i besläktade branscher sammanfördes i fyra koncerner. Dessa utvecklades till: Innventia, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Swedish ICT och Swerea.

2006, på uppdrag av regeringen, lyfte professor Sverker Sörlin fram behovet av en enad svensk institutssektor i sin utredning En ny institutssektor – en analys av industriforskningsinstitutens villkor och framtid ur ett närings- och innovationspolitiskt perspektiv som fick stort genomslag och ökade ägarnas krav på konsolidering.

2007 blev IRECO Holding helägt av staten och 2009 bytte IRECO Holding namn till RISE Research Institutes of Sweden Holding. Samma år förvärvade RISE Research Institutes of Sweden Holding samtliga aktier i SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

2014 - Staten såg stor potential i ett samlat institut och inledde arbetet med att tillsammans med industriägarna för Swedish ICT, Innventia och Swerea, undersöka förutsättningarna för samgåendet i en enad institutskoncern.

2016 gick Innventia, SP och Swedish ICT samman i ett institut som fick namnet RISE.

……………...”

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

(Min forts…)

Som ni ser hände något ungefär vid millennieskiftet 2000, nämligen att namnen på de olika instituten helt plötsligt blev på engelska. Och slutresultatet är en helstatlig institutskoncern med namnet ”RISE – Research Institutes of Sweden”. Häri ingår det för oss svenskar välkända begreppet ”SP - Statens provningsanstalt”, vilket därmed bestäms att låta helt upphöra som namn.

Tankar och förslag:

1. ”RISE – Research Institutes of Sweden” skall bytas ut mot namnet ”SFI – Sveriges forskningsinstitut”. Som alternativ kan övervägas att ta upp begreppet ”SP” i någon form. Därmed kommer namnet att följa Språklagen.

2. Upprätta en granskande namnkommitté inom Språkrådet eller i annan organisatorisk form med enda uppgift att tillämpa Språklagen av 2009 till bokstav och anda. Språklagen skall utgöra namnkommitténs enda styrdokument. Denna granskning skall vara obligatorisk för all namngivning inom offentlig och statligt ägd verksamhet, dvs ”det allmänna”, där främmande språk är inblandade. Därmed skulle Språklagen bli beaktad och få en försvarare i form av namnkommitténs ledamöter.

Lars F

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tankesmedjan Balans skrev den 6 mars bland annat:

”Skolkoncernen AcadeMedia ägs till ca 60 % av utländska investeringsfonder där anonyma placerare har investerat pengar för att få så hög avkastning som möjligt. AcadeMedias börsvärde är ca fem miljarder kronor och de har en årlig omsättning på drygt 15 miljarder kronor. Större delen av intäkterna kommer från svenska kommuners skolpeng. Företaget är därför utsatt för en omfattande politisk risk, där framtida utdelningar är beroende av att politiker tar "rätt" beslut (läs mer om hur AcadeMedias utländska investerare stoppade Roger Akelius från att investera i bolaget i ett tidigare publicerat blogginlägg).

Utöver AcadeMedia ägs tre större utbildningskoncerner av utländska aktörer. Internationella Engelska Skolans huvudägare är registrerad i Luxemburg, skol- och förskolekoncernen Dibber ägs av det norska bolaget Laeringsverkstaedet som i sig ägs av ett norskt par boende i Schweiz, och förskolekoncernen Norlandia ägs av det norska investmentbolaget Hospitality Invest.

Det här är aktörer som alla har intresse av att påverka svenska politiker. I boken "De gränslösa" ger vi exempel på hur IES framgångsrikt använt sig av lobbyism för att få politiker att driva frågor som gynnar bolagets ägare ekonomiskt.

Svensk skola, en nationell säkerhetsrisk?

Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) släppte i december 2023 rapporten Vägar till juridisk motståndskraft - Att identifiera och motverka användning av juridiska sårbarheter i rättssystem. Ett exempel på juridisk sårbarhet är enligt FOI när en ’aktör lyckas påverka folkvalda församlingar i riksdag, region eller kommun så att dessa utformar lagar eller fattar beslut i en riktning som ger utrymme för utländska eller inhemska aktörer att ta kontroll över en verksamhet eller infrastruktur och sedan bedriva fortsatt skadlig verksamhet med stöd av svensk lag.’

FOI hänvisar bland annat till den rapport om utländskt ägande i svensk utbildningssektor, som de själva släppte tidigare under 2023, när de skriver att ’det utländska ägandet inom skolan har diskuterats i media’. FOI menar att ’det finns en oro för vad ett utbrett privat ägande inom offentlig sektor i allmänhet (till exempel inom infrastruktur) kan leda till då denna är avgörande för samhällets funktionalitet och dess försvar i händelse av krig eller krigsfara’. ”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Sveriges radios Obs:radioessän sändes i tisdags en betraktelse över engelska språkets världsdominans av Per J Andersson, författare och resejournalist. Bland annat hänvisades till boken "The rise of English" där orsaken till att t ex försök att introducera mandarin i vissa länder i Afrika inte har slagit väl ut påstås vara att det språket till skillnad från engelskan inte "bär på ett löfte om frihet utan förknippas med politiskt förtryck". Men det skulle jag tro är en kraftig generalisering. Engelska språket har ju använts så länge i de gamla kolonierna, och är ju dessutom lingua franca över hela världen. Och tänk bara på de totalt annorlunda skrivtecknen i kinesiska, ja språkets totalt annorlunda uppbyggnad över huvud taget.

Andersson  nämner också att i dagens Indien exkluderas befolkningsmajoriteten när såväl den ekonomiska och kulturella eliten som juristerna i landets högre domstolar kommunicerar på engelska, men att Indiens premiärminister nu vill få landets juridiska system och politiska och ekonomiska elit att återgå till hindi. För kommunicerar man på ett indiskt språk så tänker man, resonerar premiärministern, på ett mer indiskt vis, och det stärker den indiska kulturen och den nationella gemenskapen. Återstår att se om han lyckas... för, som Andersson påpekar, anser nämligen många i de lägre kasterna att engelskan är mindre förtryckande än hindi och sanskrit, som de ser som brahminernas, den högsta kastens, alltså den religiösa elitens, språk.

Många andra intressanta synpunkter på engelskan och dess dominans i världen ges i essän, som finns både i skriftlig form och att lyssna på här.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sofia Tingsellberättade i Språkpolitikbloggen den 1 mars om Lexin, som egentligen är ett 20-tal lexikon som översätter mellan svenska och stora invandrarspråk:

”Lexins popularitet beror på flera saker. För många inlärare finns det inte många alternativ till Lexin. Förlag ger inte längre ut ordböcker, eftersom det knappast är en lönsam verksamhet, nu när Google translate finns. Google translate i sin tur har sina begräsningar. En är att den inte översätter direkt mellan mindre språk utan går via andra, större. Det gör att det ord man vill översätta riskerar att utsättas för en cybervariant av viskleken. Vid varje överföring av budskapet, från mun till öra eller från språk till språk förvanskas budskapet något och till slut kan man ha hamnat långt vid sidan av den tänkta betydelsen. Det slipper man med Lexin, som översätter direkt från svenska till språk som somaliska, tigrinska och kurdiska.”

Läs vidare här!

Google Translate är ett så kallat statistikbaserat maskinöversättningsprogram och alltså beroende av hur stora textmängder det finns av käll- respektive målspråk på nätet; ju större textmängder, desto bättre resultat. Detta i motsats till de regelbaserade maskinöversättningsprogrammen, som dominerade tidigare.

Enligt min mening finns det dock ett annat statistiksbaserarat maskinöversättningsprogram, som är bättre än Google Translate, nämligen DeepL. Jag använder den kommersiella versionen och på några sekunder översätts kompletta filer. Givetvis kan dessa inte publiceras utan korrekturläsning, men det är mycket tidsbesparande att använda ett översättningsprogram.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Mikael Parkvall skrev den 27 februari i Svenska Dagbladet:

"På senare år har som bekant integrationsfrågor varit i fokus för den politiska debatten, och inte sällan har språkkunskaper varit centrala. Både Tidöpartierna och socialdemokraterna är numera för att språkkrav ska ställas för svenskt medborgarskap, vilket innebär en solid riksdagsmajoritet, och därmed har vi sannolikt en lagändring att vänta.

Jag brukar försöka avhålla mig från politiska ställningstaganden i denna spalt, och gör så även denna gång. Däremot är det alltid nyttigt för den som vill ta ställning att bekanta sig med sakförhållandena i frågan.

Ett sådant är kravprincipens vanlighet. Här kan noteras att när Europarådet 2018 inventerade situationen i 41 av sina medlemsstater ställde de allra flesta krav på språkkunskaper för medborgarskap. Sju länder gjorde det inte, och förutom Sverige rörde det sig om Bulgarien, Irland och Serbien, samt knattenationerna Andorra, Monaco och San Marino. Även utanför Europa är språkkrav vanligt.

Man kan också fundera på vilken skillnad det i praktiken gör. Hur vanligt är det att invandrare inte lär sig svenska, och skulle benägenheten att göra det öka med den nya lagen? Det är verkligen inte lätt att utröna, men viss hjälp får vi av EU-statistik från 2021. Där ser vi att 3 procent av de utrikes födda i Sverige (undantaget de som har svenska som modersmål) talar ”lite eller ingen svenska”, vilket motsvarar sex promille av landets befolkning. Vi kan nog anta att det i första hand rör sig om tämligen nyanlända, och med tanke på att siffran är lägre än ett genomsnittligt års invandring (även om vi räknar bort hemvändande utlandssvenskar), så ser det ut som om de flesta kan hanka sig fram på svenska efter ett års vistelse.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Jussi Björling - När jag för mig själv i mörka skogen går

Söndagens svenskspråkiga dikt

Skogen

Har du glömt, att skogen är ditt hem,

att den stora djupa stilla skogen

står och väntar på dig som en vän?

Lämna stadens oro, kom till skogen åter,

endast så kan du bli hel igen.

Har du glömt, att skogen är din vän?

Myrans vägar under himmelen,

källan, där det växer upp så ljusa samtal,

gläntan, där man leker med ett regn,

är de glömda? Minns du inte dem?

Bo Setterlind

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Att Hawking var en stor forskare som samtidigt gjorde en enorm insats i att parallellt trotsa en mycket svår sjukdom är det få som ifrågasätter.

Jag undrar dock om han n å g o n s i n reflekterade över vilken s p r å k l i g guldsits som han själv satt i.

Hawking klagade på att hans dator gav honom ett amerikanskt u t t a l. Detta kan jämföras med att allt fler människor världen över tvingas kämpa för att ö v e r h u v u d t a g e t kunna få fortsätta att använda samt leva på sina respektive modersmål. Sett ur den jämförelsen hade framlidne Hawking synnerligen blygsamma bekymmer.

Engelskan framställs ofta som ett "hjälpspråk" men sanningen är att den har blivit ett "stjälpspråk" - Vad andra språks situation samt fortlevnad anbelangar.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)