I ett tidigare inlägg i denna nätdagbok berättade Christina Johansson om sin rundtur nyligen i och utanför Skrapan på Södermalm i Stockholm. Hon både noterade och fotograferade engelskspråkiga företagsnamn och skyltar. Här ett urval av foton (det finns många, många fler):

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eftersom jag älskar att sjunga fina svenska visor har jag tidigare gillat ”Allsång på Skansen” – en fin tradition som startades av Sven Lilja för över 80 år sedan.

Under många år har jag tyvärr blivit väldigt besviken, då artister som framför rock- och popmusik och till och med så kallad rap – oftast på engelska, vilket definitivt inte passar in – medverkat. Vad har dess i ett allsångsprogram med svenska visor att göra?

Nu inleddes säsongen med Peter Jöback och Shirley Clamp, vilket var trevligt, men annars var det illa. En ung rappare samt en ung kvinna med tatueringar på hals och armar, som inte verkar ha något med visor att göra. En av ”allsångerna” var något som kallades ”Dansa, pausa”. Det var riktigt pinsamt. Av denna säsongs 29 artister skulle jag mena att drygt en tredjedel är lämpliga, en självklar medverkande är givetvis Sven-Bertil Taube, en av våra främsta artister.

Det är väldigt trist att man förstör detta trevliga evenemang. Det är en skymf mot vår fantastiska visskatt, som ska gå vidare till kommande generationer. Nu har de blivit ett program med främst popartister, som framför sina låtar, och kanske får leda litet popmusik-allsång. Annat var det på Bosse Larssons tid. Det är fina svenska sånger vi vill njuta av, inte pop- och rockmusik etcetera på engelska!

Henrik Scheutz

(Insändaren tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad den 2/7 2018 och DN Åsikt den 27/6 2018. Rubriken är hämtad från Helsingborgs Dagblad. Insändaren publicerad här med skribentens tillstånd)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)