I en artikel idag på DN:s Namn och Nytt tar Harald Bergius upp skillnaderna i de namngivningsbruk som florerar i Göteborg respektive Stockholm.

Harald Bergius skriver apropå Göteborg:

” Ett tydligt avståndstagande märks också i oviljan att döpa nya byggnader och platser på det sätt som Göteborg lärt oss att älska (eller inte älska). I västkustmetropolen finner man ju klassiker som Ellyseepalatset, om energibolagets huvudkontor, och Sponsringen om den företagsstödda, runda fontänen i Bältesspännarparken. Men där finns även nyare tillskott, som simbassängen i Pöl Harbour i frihamnen och den enorma lek- och klätterbävern i Partille – Justin Bäver.”

I Stockholm namnges platser däremot enligt en helt annan, men minst lika skitnödig, princip, enligt Harald Bergius:

”Låt oss kalla den english. Det är som om stans alla maktmänniskor gått i cool-skola hos 27-åriga skägg som just kommit hem från Njiu Yåårk och som trots uppväxten i Upcountry-whispervillage eller Sharpnaked alltså liksom verkligen känner att de ÄR Brooklyn, born and raised.

Därför heter det halvnya hotellet vid Stadshuset Stockholm Waterfront och därför har den nyöppnade skrytombyggnationen av varuhuset PUB fått namnet Haymarket. Där heter förresten restaurangen Paul’s – man får anta att ett vanligt svenskt genetiv-s skulle tvingat stockholmarna, nu helt inställda på english, att misstänka att det fanns minst två restauranger med samma namn i huset.”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)